Rajesh Dayakar: ”Yoga är för alla!”

Rajesh Dayakars första besök till Sverige var omvälvande. Han stod mitt på Stora torget i Linköping en söndag morgon och kände sig som en figur i en tecknad serie, helt tomt på andra människor och omgiven av stora byggnader. Något helt annat än han var van vid, uppväxt i Kerala, alltid omgiven av människor och med mer än fem år på ett ashram. Där präglades tillvaron av yogafilosofin och samtal, vänskap och rutiner kring arbete. Ändå valde han att komma tillbaka och bosätta sig i Linköping tillsammans med sin svenska fru ett par år senare. Nu driver Rajesh Dayakar en egen studio där han undervisar i pranayama, meditation och yoga samt ger ayurvediska behandlingar.

– I Indien är yoga inte främst de fysiska övningarna, asanas. Många jobbar hårt och behöver inte fysisk aktivitet utöver det. Själva filosofin däremot, är ett självklart och naturligt inslag i uppväxten. Även i Kerala, som inte är så religiöst präglat generellt. Äldre släktingars historier om vad som är rätt och fel, hur man lever i samhället, var det som intresserade mig mest.

Livet i Kerala präglades av besök till tempel, festivaler med gurus som talade och böcker snarare än fysiska övningar. Den fysiska aspekten av yoga kom han i kontakt med först i tonåren – och fastnade.

– Jag var omkring 13 år och då är man ju generellt nyfiken, jag gillade solhälsningar och huvudstående. Vi hade ingen skolidrott som här i Sverige, så det var lite speciellt att röra sig på det viset.

Jobbade på ayurvedisk klinik

Stunderna med fysisk yoga blev längre och fler, samtidigt som filosofin hela tiden var närvarande. Där och då hade han inga planer på att bli yogalärare. I och med att han förlorade sin pappa när han var 15 år, började han arbeta för att försörja resten av familjen. Han fick jobb på en ayurvedisk klinik, i apoteksavdelningen. Där betjänade han kunder, kokade mediciner och lärde sig hur de skulle blandas. Under lugna stunder passade han på att läsa böcker om ayurveda. I samband med att hans syster gifte sig och han inte behövde samma inkomster, började han utbilda sig inom ayurveda.

– Jag utbildade mig på en ayurvedaskola i Kerala, där man både bor och studerar. Därefter gör man en ettårig praktik på ett sjukhus, som assistent till terapeuterna. De ayurvediska läkarna ställer diagnoser och ger medicin, medan terapeuterna ger behandlingar.

Därpå följde arbete på internationella hotell och på en spaakademi, där det undervisades i yoga, i och med efterfrågan från västerländska turister. En kollega på hotellet hade djupa kunskaper inom yoga och han uppmuntrade honom att utbilda sig inom yoga.

– Jag kände direkt att det var rätt och när någon med mer erfarenhet säger något, så gör man som de säger!

Lycklig på ashram

Han lämnade sitt jobb och flyttade till ett ashram i Kerala och utbildade sig till yogalärare. Trots att han fick erbjudande om välbetalda jobb i hotellindustrin, valde han att stanna på ashramet som karma yogi i över fem år.

– Det var nog den bästa tiden i mitt liv, när jag inte tjänade pengar! Att leva mer i nuet, vi vaknade tidigt, hade våra rutiner. Det var vänskap, samtal och kunskap och vi hade nära till allt.

Till ashramet kom många västerländska studenter för en, två eller många månaders vistelse. En av dessa var svenska Sandra som först kom för att göra sin yogalärarutbildning men som sedan beslöt sig  för att stanna i ashramet som karma yogi i över två år.

– Jag skulle till Bali för att jobba på hotell en period och när jag skulle åka insåg jag hur mycket jag tyckte om henne. När jag kom tillbaka gifte vi oss och vi stannade i Indien ytterligare en tid, innan vi flyttade hit till Linköping 2013.

Att etablera sig i yogasverige har varit både enkelt och utmanande. Rajesh Dayakar höll workshops i Stockholm redan innan han bosatte sig i Sverige och fick ett litet kontaktnät. I Linköping var han först med att hålla en större pranayamaworkshop.

– Jag var så rädd att ingen skulle anmäla sig, men det kom 44 personer! Många minns mig från den stunden och jag har undervisat på olika yogastudios sedan dess. Nu har jag min egen studio och det har varit svårt sedan pandemin slog till.  Jag har fått hålla fler och mindre klasser för att begränsa antalet deltagare och inte kunnat genomföra yogaresor eller utbildningar utomlands.

Svårast med att etablera sig som yogalärare i Sverige har varit att inte kunna svenska tillräckligt väl för att delta i nätverk och grupper för att knyta nya kontakter, förstå alla regler som företagare och att marknadsföra sig utanför Linköping.

Yoga görs dygnet runt

Under sina yogaklasser lägger han mycket fokus på att få deltagare att förstå att yoga inte är något men gör en timme i veckan, i studion, utan något man gör 24 timmar om dygnet, så som han själv är uppväxt.

– Asanas är bara toppen på isberget. Jag är tydlig med att yogafilosofin innehåller många aspekter och berättar korta historier i slutet av varje klass, historier som jag själv växte upp med och tyckte var spännande. Men yogafilosofi är inte lätt för alla att smälta, man får ta det steg för steg, säger Rajesh Dayakar.

Yoga däremot, som många förknippar med positioner som kräver en rörlighet som få har, är för alla. Det gäller att anpassa den efter varje individs behov och förutsättningar.

– Många säger att de aldrig kommer att kunna stå i huvudstående, men det är inte heller där man börjar eller målet med yoga. Yoga kan skada om man inte gör rätt och i den takt man behöver. Det tar tid! Det handlar inte om att pressa kroppen längre än den klarar, vi är alla olika, men alla kroppar behöver rörelse!

Fakta

Namn: Rajesh Dayakar
Gör: Yogalärare och ayurvedaterapeut
Verksam i: Egen studio, Yoga Shastra, i Linköping.
Antal år i yrket: Född in i yogatraditionen, utbildad yogalärare sedan 15 år.