Långvarig smärta kan ses som en fotbollsmatch

Veronica Lilja är doktorand vid Göteborgs universitet, Sahlgrenska akademin, och har genomfört en studie som syftade till att belysa innebörden av stöd vid långvarig smärta. Vid en genomgång av vad som finns publicerat inom långvarig smärta fann hon att det var tydligt att både stöd från hälso- och sjukvård samt socialt nätverk har stor betydelse vid långvarig smärta.

Däremot fanns en del studier som visade att det inte alltid var hjälpsamt att involvera närstående i vårdprocessen. För vissa personer gav det till och med negativa effekter, som lägre tilltro till den egna förmågan.

– Många studier var gjorda på beskrivande nivå, men det fanns inte så många som undersökt innebörden av stöd. Här hade vi en lucka som eventuellt kunde mynna ut i något intressant, säger Veronica Lilja.

Matchens bästa spelare

Tio djupintervjuer genomfördes och det visade sig att flera av studiedeltagarna kom in på fotbollsrelaterade termer när de pratade som sina upplevelser. En tanke om att jobba med fotboll som metafor tog form och det blev tydligt att det inte bara fungerade här och där, utan övergripande.

– Resultatet visade att en viktig del av stöd är att få utrymme att vara en kapabel person. Därför är personen med långvarig smärta som en MVP*, most valuable player, det vill säga matchens bästa spelare. Det sociala nätverket tillsammans med hälso- och sjukvårdspersonal utgör lagkamrater som matchens bästa spelare kan passa bollen till.

– Att få vara matchens lirare, inte bara den skadade som är rädd att bli satt på bänken, är stärkande. Blir du tacklad, så behöver en lagkamrat ta över bollen, men du kan dribbla vidare när du rest dig. Dessutom kan den som lever med långvarig smärta behöva passa bollen till en ”lagkamrat”; en läkare, en närstående, en massör eller någon annan som kan hjälpa till att hitta nya vägar. Sen är du tillbaka i matchen. Det kan bidra till att dämpa beroendekänslan och insikten om att du inte förlorar titeln som MVP bara för att du passar bollen eller blir tacklad.

Viktigt att ha lagspelare

Vivi-Anne Segertoft, som varit med i studien som forskarpartner och medförfattare, hade polio 1955 och har sedan dess både ett svagt ben och en droppfot. I början hade hon svårt att förstå hur fotbollsmetaforen skulle kunna hjälpa henne, men så under studiens gång så blev hon sjuk i Graves sjukdom.

– Då hamnade jag i en fotbollsmatch och att se det så blev ett stort stöd för mig. Det blev en inspirationskälla att tänka att jag hade lagkamrater och en målvakt, som i mitt fall var forskargruppen och dessutom min massör, min naprapat, min träning. Trots att jag var jättesjuk så orkade jag mig igenom allt detta utan att bli allt för hjärntrött. Jag tog det inte så allvarligt, jag gav mig bara in i matchen.

Hon menar att det kan vara bra att ha något att hänga upp processen på, det är stärkande för självförtroendet och för att kunna be om hjälp av en lagkamrat.

– Förstår man att man spelar i ett lag så blir man respekterad ändå, säger Vivi-Anne Segertoft.

– Vi hävdar inte att det är det ”nya” sättet att se på långvarig smärta eller att det passar alla, men vi ser att många kan bli stärkta av det. Vi har fått väldigt bra respons sedan vi publicerade artikeln och vill att så många som möjligt ska få tillgång till modellen för att avgöra om det är något som kan hjälpa dem, säger Veronica Lilja.

Studien är publicerad i British Medical Journal, BMJ