Kroppsterapeuterna i möte på Regeringskansliet
I slutet av oktober hölls rundabordssamtal på näringsdepartementet med tema solo- och mikroföretagande. I inbjudan från Ebba Busch framhölls att trots att Sverige på många sätt är ett jämställt land, har vi fortfarande allt för få företag som drivs av kvinnor.
Jag deltog som Kroppsterapeuternas representant tillsammans med organisationer som bland annat Frisörföretagarna, Småföretagarna, Företagarna och en rad företagare från olika branscher. Jag hade förberett mig med siffror och statistik och planerat i detalj vad jag skulle lyfta fram.
En punkt var förstås den problematiska situation som offentlig upphandling via friskvårdsportalerna innebär för kroppsterapeuter. Det blir en snedvriden konkurrenssituation för den som väljer att inte ansluta sig och därmed betala arvoden till portalerna – vilket kommer från de friskvårdspengar offentligt finansierade organisationer investerar.
Sabine Rosén var Kroppsterapeuternas representant när kvinnliga företagare var inbjudna till rundabordssamtal hos Näringsdepartementet.
Personliga exempel
För att ge en så ärlig bild som möjligt av de utmaningar många av oss som driver företag i friskvårdsbranschen har, valde jag att dela med mig av ett par personliga utmaningar som jag tampas med och vad det innebär för mitt företags möjligheter att växa.
Nummer ett: Friskvårdstjänster kräver mitt mod att ansvara för fasta kostnader för lokaler och personal. Till skillnad från många tjänsteföretag, så behöver jag – som erbjuder komplement eller alternativ till sjukvård – lokaler med utrustning på plats. Det kräver ett risktagande som sträcker sig tre år framåt i tid. För att klara av logistik och administration samtidigt som jag ska leverera tjänsterna, så behövs anställd personal där intäkter från en person ska avlöna två eller fler personer.
Vad kan politikerna göra åt det? Jo, en lägre arbetsgivaravgift för de första en till tre anställda i ett aktiebolag skulle underlätta snabbare bärighet av verksamheten samt expansion. För de som driver verksamheten i enskild firma skulle inkomstgränsen för nedsättning av egenavgifter höjas.
Smidigare samarbete med myndigheter
Nummer två: Samarbete med myndighet ökar ekonomisk risk. Att ta hela arbetsgivaransvaret för en person som behöver samhällets hjälp att återinföras i arbetslivet har varit mycket svårt. Förra året fick jag till exempel låta bli att ta ut egen lön en period, eftersom mitt företag i stället under hela året behövde ta ett hundraprocentigt löneansvar för person som kommit till mig via Arbetsförmedlingen. Detta på grund av att jag missade ett enda datum där jag skulle lämnat en uppgift till Arbetsförmedlingen, i samband med att jag behövde hjälpa en akut sjuk anhörig. Ingen mänsklig hänsyn togs av myndigheten när jag några dagar efter utsatt datum kompletterade med det jag missat. I stället återtogs ett beviljat lönebidrag.
Min önskan är att från politiskt håll främja möjligheten både för människor som behöver komma ut i arbetslivet och för företagare som har modet att ta emot dessa, genom att Arbetsförmedlingen eller annan myndighet bär arbetsgivaransvar.
Fokus på kvinnors företagande
Då omkring 80 procent av Kroppsterapeuternas medlemmar är kvinnor, finns det all anledning att lyfta upp de risker som är kopplat till just kvinnors företagande. En sådan punkt är den personliga risken det innebär när kvinnor kopplar sitt personnummer till verksamheten och riktar sina tjänster till främst privatpersoner. Kvinnor som driver företag och erbjuder tjänster som genererar hälsa till människor, har utmaningar både när det gäller bolagsform och begränsningar i betalningsförmåga hos slutkund. I Sverige har vi cirka 16 000 enskilda näringsidkare i friskvårdsbranschen enligt siffror från Skatteverket – företagare som varje dag avlastar vården genom att vara ett direkt alternativ till vård, eller som förebyggande insats.
I friskvårdsbranschen, som har fler kvinnor än män, så är slutkunden ofta en privatperson som bokar en tjänst per tillfälle. Är man i stället företagare i exempelvis byggbranschen (där fler män verkar), så är trolig slutkund ett företag som anlitar underleverantörer. Generellt har de som jobbar i mansdominerade branscher därigenom större ekonomisk trygghet samtidigt som de har förmånen att samhället skapar förutsättning till ökad efterfrågan på deras tjänster, genom ROT-avdrag.
RUT-avdrag för hälsotjänster
Önskemål: Låt lämplig myndighet utbilda kring hur man praktiskt ombildar från enskild firma till andra bolagsformer med juridiskt organisationsnummer. Och inkludera hälsofrämjande tjänster i RUT-avdrag för ett friskare Sverige och för ett friskare kvinnligt företagande.
Var leder det här då? På det stora hela tycker jag att vi blev bra bemötta och att våra synpunkter blev väl emottagna. Och att vara ute i den här typen av sammanhang ger ringar på vattnet. Kontakter knyts och initiativ startas. Kroppsterapeuterna kommer att fortsätta dialogen med andra förbund som deltog. Varje sådant samtal är en möjlighet att föra fram viktiga frågor för friskvårdsbranschen.
Hjulen är satta i rullning och det går inte att förvänta sig annat än bättre förutsättningar – även om det kräver vårt tålamod.