D-vitamin: Bra för i stort sett allt – eller bara haussat tillskott?

D-vitamin är egentligen inte ett vitamin, det vill säga ett ämne vi måste tillgodogöra oss via kosten, då vi kan tillverka det själva i huden då vi exponerar oss för sol. På så sätt är det mer att betrakta som ett hormon än ett vitamin, men vi kan också få i oss vitamin D i vår mat, genom exempelvis mjölkprodukter, framför allt de berikade samt fet fisk och ägg.

Fler grupper har dock svårare än andra att undvika brist, exempelvis äldre och personer som vistas mycket inomhus, de som bär en täckande klädsel, har mörk hud, personer med obesitas (fetma) och personer som äter vissa läkemedel. Vid ett flertal sjukdomar har D-vitaminnivåerna också en tendens att sjunka.

Oklara orsakssamband

Forskningen har tills idag inte helt kunnat klargöra orsakssambanden här; om låga D-vitaminnivåer ger ökad risk för sjukdom, eller om sjukdom i sig ger låga D-vitaminnivåer.

Det har inte heller gått att fastställa om det är låga D-vitaminnivåer som ger ökad risk för sjukdom, eller om det är andra livsstilsfaktorer som ger ökad risk – igen: den som är ute och rör sig i solen samt äter en varierad kost har i regel bättre nivåer än den som är ute lite, äter mindre hälsosamt och eventuellt har en högre vikt. Vilken av faktorerna: brist på fysisk aktivitet, stort intag av mindre hälsosam mat eller lågt intag av D-vitamin, som bidrar till större risk för ohälsa har inte kunnat fastställas, då de enskilda faktorerna är mycket svåra att isolera och studera var och en för sig.

Centralt för vår skeletthälsa

Den mest centrala funktion D-vitamin har är för vår benhälsa, då det är centralt i nybildningen av skelett. Fram tills för omkring 100 år sedan förekom den så kallade engelska sjukan (rakit) bland barn som bodde i tätbebyggda städer med liten tillgång till solljus. Rakit innebär att benen blir missformade och när man började se kopplingen till D-vitaminbrist minskade sjukdomen. Sedan 1968 berikas modersmjölkersättning i Sverige och det innebar att rakit i princip upphörde i Sverige.

Hur mycket behöver vi?

D-vitaminnivåerna i blodet mäts genom nanomol per liter och exakt vilken nivå som kan anses bra eller tillräcklig råder en viss oenighet om.

I Sverige anses från 50 nanomol per liter vara fullgott och mellan 25 och 50 vara otillräckligt. Under 25 nanomol per liter anses var brist.

För att nå dessa nivåer har man satt rekommenderat dagligt intag till 10 mikrogram per dag för barn och vuxna, och dubbelt så mycket för personer som sällan får sol på huden samt för personer över 75 år. 10 mikrogram är lika mycket som 400 internationella enheter, iu, som är den enhet som ofta anges på kosttillskott.

Solen som källa till D-vitamin

Beroende på hudton krävs allt ifrån 10 till 30 minuters exponering per dag av armar, ansikte och händer för att bilda mer än dubbelt så mycket som vårt dagsbehov av vitamin D, mellan 10.00 och 15.00 under månaderna april till september.

Vid exponering av större hudområde bildas mer, men aldrig för stora mängder då kroppens feedbacksystem stoppar syntetiseringen när depåerna är fulla.

Maten som källa till D-vitamin

Den som vill tillgodose sitt behov av D-vitamin genom kosten får tänka till lite. Sedan 2018 har berikningsprogrammet utökats och numera berikas fler livsmedel, även standardmjölk och vegetabiliska produkter som havremjölk och sojamjölk i större utsträckning.

Den som äter fet fisk som lax eller sardiner två till tre gånger i veckan är nästan halvvägs bara genom fisken, lägger man dessutom till ett ägg per dag och ett par deciliter berikade mjölkprodukter så är man i hamn sett över en vecka.

Mikrogram per 100 gram

• Äggula 4
• Berikad mjölk 0,5
• Lax 12,5
• Sardiner i olja, konserv 15
• Makrill, konserv 2,8
• Strömming 8,2
• Kantareller, konserverade 2,5

Behöver vi ta kosttillskott av D-vitamin?

Den stora frågan är om högre intag och därmed högre halter av D-vitamin i blodet kan innebära positiva hälsoeffekter. I dagsläget går det inte att svara på, det saknas helt enkelt tillräckligt bra randomiserade, kontrollerade studier för det. Den som har påvisad brist kommer att behöva ta kosttillskott under en period, men den som vistats mycket i solen under sommaren, kanske tillbringar en och annan vecka på varmare breddgrader under vintern och som äter fet fisk, ägg, berikade mjölkprodukter regelbundet behövs det sannolikt inte. Men för andra, som inte exponeras för sol och äter D-vitaminrik mat, kan det vara relevant att ta ett tillskott under vinterhalvåret.

Skydd mot luftvägsinfektioner?

De senaste 20 åren har intresset för sambandet D-vitamin och luftvägsinfektioner ökat och stora sammanställningar av den forskning som finns visar en viss skyddseffekt, om än en liten sådan. Redan 2012 publicerades en randomiserad studie som genomfördes vid Karolinska universitetssjukhuset, där 140 patienter med ökad infektionsrisk ingick. Hälften av deltagarna fick D-vitamintillskott och hälften fick placebo. Antalet luftvägsinfektioner visade sig vara 20 procent färre hos den grupp som fått D-vitamintillskott än i kontrollgruppen.

Visst skydd

I en stor sammanställning som publicerades 2017 ingick 25 randomiserade, placebokontrollerade studier om D-vitamin och akuta luftvägsinfektioner. Totalt omfattade studierna 11 000 individer. Slutsatsen av analysen var att en daglig dos av D-vitamin ger ett visst skydd mot luftvägsinfektioner, omkring tre procents lägre risk. Den visade också att individer som redan har låga nivåer av D-vitamin får en markant större skyddande effekt än de som har normala nivåer.

Studier som undersökt skillnaden mellan att ge mindre doser dagligen och större doser vid enstaka tillfällen, så kallade bolusdoser, pekar också på att små, dagliga doser ger bättre som skydd mot luftvägsinfektion än bolusdoser, då dessa inte visade sig ha någon effekt på infektionsrisken. Det visade sig alltså inte finnas någon anledning att överskrida den rekommenderade dosen, utan mellan 10 och 25 mikrogram per dag verkade ha bäst skyddseffekt på luftvägsinfektioner.

Skydd mot benskörhet

I Sverige sker omkring 100 000 benskörhetsrelaterade frakturer varje år. Brist på D-vitamin är en av orsakerna bakom ett skört skelett och ökad risk för fraktur. Då ett flertal läkemedel har som biverkning att ge låga D-vitaminnivåer är det en riskfaktor för benskörhet och något som bör uppmärksammas extra hos de som använder dessa läkemedel. Bland annat rör det sig om kortisonpreparat som används vid inflammatoriska sjukdomar, krampförebyggande läkemedel som används vid epilepsi samt vissa läkemedel som används som smärtstillande och vid vissa typer av ångest.

 

Källor: Näringslära för högskolan, Läkemedelsvärlden, Läkartidningen, Forskning.se, Livsmedelsverket, Internmedicin.se, Endocrine Society.