Alkohol – alltid bäst att avstå

Sven Andréasson är alkoholläkare och professor emeritus i socialmedicin vid Karolinska institutet. Han har medverkat i framtagandet av Socialstyrelsens nya riktlinjer och menar att det finns ett värde i att gemene man får tillfälle att reflektera över sin alkoholkonsumtion. Dock poängterar han att riktlinjerna är framtagna för vården – inte allmänheten. Att inkludera ett samtal om alkoholvanor och erbjuda stöd att minska ett stort intag vore ett bra sätt att minska risken för en rad olika hälsotillstånd som vården annars förr eller senare måste hantera.

– Det har förts en diskussion om det är rätt nivåer i de nya riktlinjerna. Det vi har gjort är att utgå från den litteratur som finns kring skadeeffekter av alkohol och sänkt riktlinjerna något. Vi gjorde egentligen bara sällskap med många andra länder, som redan har skärpt sina riktlinjer, säger Sven Andréasson.

I de nya riktlinjerna anges mer än tio enheter per vecka eller fyra enheter eller mer per tillfälle i månaden som gräns för riskbruk, där det innebär tydligt ökad risk för ohälsa och för akuta skador.

– Egentligen borde männen ha ännu lägre gräns, de råkar mer illa ut vid intensivkonsumtion i form av slagsmål och olyckor. Det gör inte kvinnor, säger Sven Andréasson.

Alkohol triggar psykisk ohälsa

Akuta skador är en sak, de långsiktiga hälsoriskerna ökar markant redan vid mindre, men regelbunden, konsumtion. Risken för flertalet cancerformer ökar vid alkoholkonsumtion. Ökad risk för eller förstärkt psykisk ohälsa är en annan aspekt av alkoholkonsumtion att ta hänsyn till. Någon säker gräns finns inte att förlita sig på.

– Oavsett hur kul och socialt trivsamt det kan upplevas med alkohol, så visar det epidemiologiska underlaget att alkohol ökar risk för många olika sjukdomar. Inte minst effekterna på hjärnan, då alkohol har en neurotoxisk effekt. Hjärnan är central för allt vi gör; fysiskt, motoriskt och intellektuellt och alkohol ökar både risken för demenssjukdomar och triggar psykisk ohälsa, säger Sven Andréasson.

I det sammanhanget lyfter han fram medelålders som en riskgrupp, då alkohol påverkar sömnen och ökar stress som kan omvandlas till ångest. När det gäller yngre personer är risken för olyckor, skador och suicid mer överhängande. I de äldre åldersgrupperna kan alkoholkonsumtion kopplas till det mesta vården sysslar med: Hjärt- och kärlsjukdom, cancer och fallskador – som bland äldre kan bli allvarligt, då det ofta leder till sjukhusinläggning och en rad komplikationer som det kan föra med sig.

Även om Socialstyrelsens nya riktlinjer blev ett samtalsämne i samband med att de släpptes och medierna uppmärksammade dem, tror Sven Andréasson inte att det kommer att medföra någon större effekt på den generella medvetenheten om riktlinjer för riskbruk av alkohol.

– Det finns en del undersökningar gjorda i andra länder och resultatet är ganska nedslående, med en väldigt liten andel som känner till dem eller vilka nivåer det rör sig om för riskkonsumtion och intensivkonsumtion.

Alltid relevant med samtal om alkohol

Att lyfta frågan om alkoholvanor i kontakt med patienter och klienter kan vara känsligt. Sven Andréasson betonar att det inte behöver vara en del av varje patientmöte, men där det finns något hälsotillstånd som kan vara kopplat till alkohol, exempelvis högt blodtryck.

– Alla är i teorin överens om att levnadsvanor är väldigt viktiga, även om det finns svårigheter att gå från teori till praktik. Men att ha med alkohol som en punkt på listan att ta upp med patienter borde vara lika självklart som att prata om mediciner och kirurgi. För vården finns det inbyggda vinster att göra det, för det kan minska antalet vårdkontakter en person kommer att behöva på sikt.

Så att ställa frågan borde vara en självklarhet när det är kliniskt relevant utifrån epidemiologisk forskning och samtidigt förklara varför, för att göra det begripligt varför man frågar. Precis som med alla frågor om levnadsvanor. Men att avgöra när det är kliniskt relevant måste bedömas från person till person.

– Det finns ju uppenbara fall, men majoriteten har inga markörer förrän man möjligen tar prover. Men i många sammanhang kan man föra ett allmänt samtal om levnadsvanor. De tycker de flesta är okej.

Alkohol är ett ämne som omgärdas av en rad olika myter. Att ett glas vin om dagen ger hälsoeffekter är en. Att den som vill ha hjälp med sin alkoholkonsumtion behöver sluta dricka helt är en annan. Det behöver de flesta inte. En bra start kan vara att kartlägga nuvarande intag och halvera intaget.

– Det är en ofarlig och bra första åtgärd. Sedan om det inte fungerar är det en fråga om personen blivit beroende av alkohol. Och det har ganska många, även om det är ett måttligt beroende. Det uppdagas när man vill och försöker avstå, men inte kan. Men även då är det långt ifrån alla som behöver träffa beroendespecialister. Det kan jämföras med högt blodtryck, som väldigt många har, även om det ofta bara är lätt förhöjt. Där är vården ofta ganska tidig med att sätta in blodtryckssänkande behandling. På samma sätt bör stöd för vid måttligt alkoholberoende också kunna erbjudas.

Sven Andréasson är läkare i socialmedicin och professor emeritus vid Karolinska Institutet.

Hälsofrämjande effekter en myt

Att ett glas vin skulle ha hälsofrämjande effekter är en slutsats som tidigare dragits av stora studier där man sett att de som lever längst också är de som dricker måttligt. Men de studierna säger inget om orsakssamband mellan alkoholkonsumtion och långt liv.

– Det har att göra med klassiska metodproblem. Det går av etiska skäl inte att göra studier på riskerna med alkoholkonsumtion på det sätt man behöver göra inom medicinsk forskning för att fastställa orsakssamband, med så kallade RCT*.

Han poängterar att även om det i studier kan se ut att de som inte konsumerar alkohol alls lever kortare tid än de som dricker måttligt, så måste man ta hänsyn till varför personer avstår från alkohol.

– När man frågar personer i gruppen som benämns som nollkonsumenter om de tidigare i livet druckit, så har många gjort det. Att de inte längre dricker beror ofta på att de är sjuka och därför måsta avstå. Och då är det ju andra faktorer som påverkar livslängd.

Bäst att avstå helt

Men om hälsoriskerna ökar vid tio glas per vecka, är det då säkert att dricka om man håller sig under den gränsen?

– Riktlinjerna kan ju användas för att ge lugnande besked också. Dricker man ett glas vin per dag så är det sällan kopplat till risk för ohälsa, även om det ur ett hälsoperspektiv är allra bäst att avstå helt.

Det finns en utbredd stigmatisering kring att dricka för mycket eller inte kunna kontrollera sitt drickande. Många förknippar det med sociala problem och tankarna går till missbruk och misär. Det innebär att det kan vara värdefullt att välja begrepp som inte anspelar på missbruk eller andra laddade ord när man närmar sig ämnet.

– Vissa begrepp är onödigt stigmatiserande och det går att ha invändningar på hur man sätter diagnoser. Det finns en uppfattning som är ganska tilltalande, att det sällan behövs en diagnos. I mötet med patienter pratar vi i stället om konsumtion och att vissa mängder ger skadeeffekter.

Efter att ha bett om tillåtelse att prata om levnadsvanor och alkoholvanor är frågor som Hur många dagar i veckan, hur mycket blir det, hur ofta händer det att det blir mer än fyra glas?

– Det är de tre första frågorna i AUDIT** och de kan vara bra att ha med i bakhuvudet för ett strukturerat samtal om alkoholvanor.

—————————

*RCT Randomiserad kontrollerad studie (randomized controlled trial) används inom medicinsk forskning och är en studiedesign där deltagarna slumpmässigt delas in i en grupp som får den intervention som ska studeras och övriga utgör en kontrollgrupp. Studiedeltagarna vet själva inte vilken grupp de ingår i. Att ha en kontrollgrupp är viktig för att kunna visa effekten av  interventionen för att kunna jämföra effekten mot annan medicinsk behandling eller placebo.

** AUDIT (Alcohol Use Disorders Identification Test) är ett instrument för identifiering av riskkonsumtion av alkohol, ursprungligen utarbetat av World Health Organisation (WHO).

Fakta Sven Andréasson

Sven Andréasson är läkare i socialmedicin och professor emeritus vid Karolinska Institutet. Han driver alkoholmottagningen Riddargatan 1 i Stockholm och medverkar i Socialstyrelsens vetenskapliga råd. Han är även aktuell med boken Att dricka mindre, som ger en samlad bild av kunskapsläget rörande alkoholens medicinska effekter och hur alkoholproblem kan förebyggas och behandlas.