Hälsenor – god prognos vid kronisk smärta

Annelie Brorsson, leg. fysioterapeut och docent, som jobbar både kliniskt och forskar på hälseneskador, understryker vikten av att inte bara vänta och se eller att följa ett standardprogram.

– Senaste tidens tendens går mer och mer mot individualisering av behandling. Det finns inte ett och samma protokoll som fungerar för alla. Bland personer med skadade hälsenor finns en rad olika undergrupper, så man måste ta hänsyn till vilken struktur som är skadad, vilken psykosocial situation personen har, vilken aktivitet personen gör och så vidare.

Att det ändå inte finns standardprogram för de olika grupperna hänger ihop med att det fortfarande inte går att säga exakt vilken typ och mängd av belastning som är hjälpsam för alla hälsenor.

Oklart om vilken grad av belastning som är bäst

– Vi vet att hälsenan måste belastas för att komma i läkning. Men hur mycket vet vi inte exakt. För mycket belastning förlänger rehabiliteringen och för liten belastning ger ingen effekt. Samtidigt som det får göra lite ont, så får det inte heller göra för ont. Detta kräver fingertoppskänsla och uppföljning, helt enkelt.

Hon råder alla sina patienter att föra en smärt- och träningsdagbok, för att följa över tid hur smärtan påverkas av rehabiliteringen.

– Det kan vara väldigt svårt att motivera sig att göra sitt rehabprogram om man inte kan se att smärtan avtar påtagligt. Och det tar tid. Därför ber jag patienter göra en generell smärtskattning regelbundet. Då kan man se att ”titta, för två månader sedan skattade du smärtan till fem på en tiogradig skala och nu är den bara tre.” Det kan bidra till att hålla motivationen uppe.

Hur lång tid det tar varierar förstås från person till person och hur omfattande skadan är. Men generellt ska man förbereda sig på att det tar mer tid än vad man kan tro, oftast 3-6 månader men ibland ett helt år.

Annelie Brorson är docent och forskar om hälseneskador.

Tåhävningar ger effekt

– ­Jag räknade ut någon gång att om man gör rehabilitering i ett halvår, så är det ungefär 35 000 tåhävningar man ska göra. Det är ju inte så motiverande om jag ger patienten ett program och säger ”gör det här i ett halvår och kom tillbaka när du gjort 35 000 tåhävningar!”

– Att ha en fysioterapeut som hjälper till med bedömning och anpassning är därför en viktig del i rehabiliteringen. För även efter ett halvår med målspecifik träning kan man ha kvarstående smärta. Lösningen är ändå oftast att fortsätta träna målspecifikt, men man kan inte utesluta att det ibland är nödvändigt med operation när besvären sitter i fästet.

Tåhävningar kan med fördel utföras i trappa, med vissa undantag. Sitter skadan längre ner, mot hälbenet, kan det ge upphov till inklämning som ger en mekanisk retning och då ska man utföra tåhävningarna på plant golv.

– Annars är det generellt god effekt av att göra tåhävningar i trappa i stället för på plant golv, säger Annelie Brorsson.

Belastningsdosering har stor betydelse

En annan sak som är viktig att tänka på är belastningsdosering. Det vill säga den totala belastningen hälsenan blir utsatt för. När vi går utsätter vi hälsenan för en belastning som motsvarar ungefär två och en halv gånger vår kroppsvikt. När vi springer belastas den med ungefär nio gånger vår kroppsvikt.

– Hälsenorna är gjorda för att tåla belastning, men det kan vara svårt med plötsligt ökad belastning. Eller brist på återhämtning. Där finns en riktlinje som säger att den behöver omkring tre dygns återhämtning för superkompensation.

Så om man då promenerar mycket, ska man då avstå tåhävningar?

– Nej! Tåhävningar är designade för att få den specifika belastning som krävs för läkningsprocessen. Men har du mycket ont kan du snarare försöka begränsa hur mycket du går. Ett riktmärke kan då vara att försöka hålla sig under 5000 steg per dag tills smärtan minskar. Även här är smärt- och träningsdagbok viktig. Skriv ner hur ont det gör, sannolikt kan du se ett mönster med en smärttopp någon gång i veckan, som kanske håller i sig i två dagar, för att sedan klinga av och minska totalt sett över tid.

Skatta din smärta

För att ha ett hum om när man bör vila och när man kan fortsatta vara aktiv, säger Annelie Brorsson att så länge man inte har mer ont än tre på en tiogradig skala vid promenad, så kan man försiktigt börja belasta med aktivitet igen. Men backa om smärtan blir värre.

– Smärtan fyller ju en funktion, den är ett svar från senan att den behöver bli rehabiliterad. När man försökt med behandlingar som går ut på att enbart ta bort smärtan, så kan det ge värre skador, ibland så pass att senan går av. Senan svarar på träning på samma sätt som en muskel, fast det tar betydligt längre tid.

Mer läsning: Annelie Brorsson är medförfattare till en artikel i Läkartidningen som ger en bra översikt för dig som vill fördjupa dig:

Goda råd från fysioterapeuten:

• Om smärtan ökar efter aktivitet – avvakta tills smärtan klingar av innan du belastar med samma aktivitet igen.
• Vid löpning: Är du inte van framfotalöpare, så innebär det en högre belastning på hälsenan att plötsligt börja springa på främre delen av foten än helfotsisättning.
• Gå till en fysioterapeut för bedömning och stöttning, innan du provar på egen hand eller försöker vänta ut problemet. Det går inte över av sig själv.
• Tappa inte hoppet, prognosen är mycket god!
• Acceptera att du kan få tolerera att det gör lite ont efter rehab.
• Ställ dig in på att rehabiliteringen är lång och att man sällan är smärtfri förrän efter 3-6 månader.
• Vid löpning kan skor med större drop (höjdskillnaden mellan skons häl och framfot) avlasta, medan skor utan drop ökar belastningen. Väljer du dessa skor, räkna med att det tar tid att vänja senorna.